Skolbarn

I Lördags körde vi upp Robin och hans bohag till Linköping. Hur man kan ha så mycket prylar när man knappt har några saker, det fattar jag inte! Vi fyllde både släp och bil, och då hade han ändå bara ett skrivbord med stol i möbelväg med sig (säng och övrigt finns redan), resten var lådor och ett par säckar. Men i vilket fall som helst, han ska läsa civilingenjörsprogrammet med inriktning mot mjukvaruteknik på Linköpings universitet, så de närmaste fyra åren lär han inte ha några sysselsättningsproblem.

Så nu har jag två skolbarn igen! Visserligen är barnen vuxna nu, och bor numera under egna tak, men ändå. Är så stolt över de två: Fia som till slut kom fram till vad hon ville göra och nu pluggar av egen vilja (det har ju varit många och krokiga turer hit), och Robin som inte nöjde sig med reservutbildning när han inte kom in på sitt förstaval till högskolan, utan istället jobbade ett år och samlade fler poäng genom högskoleprovet.

Jag hoppas självklart att det ska gå bra för dem, och önskar dem lycka till med både studier och annat!

23680438-origpic-9432c8

London calling

När man har en begränsad semesterbudget pga att man var dum i huvudet (på ren svenska!) i ungdomens dagar, då är det inte lätt att få råd med en semesterresa, men i år hade jag ju tur i oturen, och fick in lite extra pengar trots sjukskrivning och nedskriven tjänst. Sen skulle jag ju bara hitta någonstans att resa till som inte skulle kosta skjortan och som jag verkligen ville till, inte resa bara-för-att. Eftersom jag inte är den sortens människa som bara ligger på en strand hela dagen i flera dagar, så ville jag åka någonstans där jag kunde se och uppleva saker. Sen gjorde det ju inget om vädret var bättre där än i Sverige, för den här sommaren har ju varit rent ut sagt bedrövlig…

Efter lite googlande och koll på flyg- och boendepriser föll valet på London. Och så var det bara att börja planera. Från början var jag inställd på att åka ensam, men så hörde jag att Linda var lite besviken för att hon och hennes syster inte kunde åka som de planerat, pga Anna behövde lägga pengarna på en ny bil, så jag frågade om hon ville åka med mig istället. Vi bokade flyg med RyanAir och två sängar på ett vandrarhem och landade på ca 3200 i fasta kostnader. Tyvärr visade det sig bara några dagar innan vi skulle åka att Linda hade dubbelbokat sin helg, så i slutänden blev det bara jag som åkte i alla fall. Lite ombokning och jag fick ner priset för min halva med ett par hundralappar.

Jag reste på fredag eftermiddag, så när jag hade flugit och åkt buss från flygplatsen och irrat omkring en stund vid King’s Cross Station för att hitta rätt väg, kom jag fram till vandrarhemmet vid 21-tiden. Jag checkade in, lämpade av mina saker på salen (delad 12-personers sovsal) och gick ut för att hitta något att äta. Det blev thai och en kall öl till det, för det var vad som låg tvärs över gatan. Sen sov jag gott ända tills klockan 4 på morgonen, när 2 av de andra tjejerna som bodde i rummet ramlade (nästan bokstavligen!) in och pratade högt och rotade runt bland sina saker. Att de var nyktra var väl synd att påstå. Till slut däckade de ändå så att alla fick sova.

Lördag morgon inledde jag med frukost i vandrarhemmets källare och passade på att inspektera förvarings- och tilllagningsmöjligheterna. De verkade bra, till skillnad från de på vandrarhemmet i Edinburgh för tre år sedan. Sen gav jag mig iväg till Kings Cross Station igen, den här gången gick det mycket snabbare, eftersom jag frågade i receptionen. Bara runt hörnet och sen 10 minuters promenad och så låg det där, lätt som en plätt! Önskar att jag vetat det på fredagskvällen…

På stationen skulle jag först leta upp vilken linje jag skulle ta för att komma till Camden, sen leta upp den linjens plattform. 25 meter från plattformen kommer ett meddelande i högtalarna, samtidigt som jag ser en stor affisch om att inga linjer går till Camden denna dag pga arbeten, men att det gick ersättningsbussar. Bara att leta efter den då (fast det var pilar uppsatta så det var inget problem). Västtrafik har en del att lära sig av Transport for London.

I Camden styrde jag kosan mot marknadsområdet. det finns tre stora marknader i Camden: Camden Lock Market (som ligger vid kanalen), Camden Stables Market (här säljs det modesaker) och Camden (Buck Street) Market and Inverness Street Market. Camden Market är en världsberömd marknad, och förmodligen Londons mest besökta marknad. Här samlas människor från alla typer av bakgrunder och trängs i myllret till dånande musik och dofter av mat från alla världens hörn. Stånden erbjuder allt från udda kläder och musik till hantverk och second hand. Marknaden är öppen 364 dagar om året (stängt på Juldagen), och är man smart så åker man inte hit på en helg, som jag gjorde. Jag hade tur som var där tidigt ändå, så jag slapp den värsta trängseln.
Solen sken och det var underbart sommarväder, och jag tittade på saker och njöt av dofter och färger och ljud och av att bara gå omkring. Men jag gick tomhänt därifrån, dels för att det var mycket som var klassiskt marknadskrafs, dels för att det jag verkligen kunde tänka mig att köpa var ganska dyrt.

3108204494_424fcec5b7_b

541261394

Från Camden tog jag en båt, en kanalpråm, längs Regent’s Canal till Little Venice. Vi passerade London Zoo, och man såg tom ett par djur skymta genom stängsel och över kanten på murarna. Vi åkte genom flera tunnlar och under viadukter. I längs hela kanalen och även inne i tunnlarna fanns ramper vid sidan där hästarna gick förr i tiden när hästar drog båtarna i kanalen. I en tunnel var det så smalt att det inte fanns plats får någon ramp, så guiden berättade att pråmkarlarna fick lägga sig på däck och gå på tunnelns väggar för att flytta pråmen.
I little Venice lade vi till vid en kaj i Browning’s Pool, som sägs vara uppkallat efter poeten Robert Browning.

rc

Regents-Canal-Regency-House

Little Venice London Maida Vale (15)

Från Little Venice tänkte jag mig vidare till Earl’s Court, men gick vilse på väg till tunnelbanan, och när jag väl hittade rätt upptäckte jag att jag behövde ladda lite batterier och plåstra om mina hälar, så jag åkte tillbaka till vandrarhemmet. Köpte en sallad i livsmedelsbutiken och åt den sittandes på golvet i sovsalen medan jag pratade med ett par tjejer från Australien och Tyskland. När både jag och batterierna var återladdade tog jag bussen till Tottenham Court Road och därifrån följde jag Oxford Street hela vägen och både fönstershoppade och fysiskt. 4 timmar senare var jag helt slut, så jag satte mig återigen på en buss och åkte tillbaka till vandrarhemmet. Lämnade mina kassar på salen och gick ut och köpte mat, denna gång blev det kyckling och pommes.

Söndagen visade sig bli lika solig och fin som Lördagen, så jag pallrade mig iväg till Hyde Park och promenerade vidare till Buckingham Palace för att se vaktombytet. Men det var ju fler än jag som tänkt den tanken så jag såg inte ett skvatt när jag kom fram. Istället promenerade jag vidare genom St James’ Park och tog tunnelbanan till Earl’s Court. Utanför ingången till tunnelbanan står nämligen en av de få blåa poliskurer som finns kvar i London, en Police Box, förlagan till Tardis.  Tillbaka ner i tunnelbanan och vidare till Westminster.

P1020079B

Där hamnade jag mitt i den värsta turistmassan. De flockades precis utanför ingången till tunnelbanan, eftersom det första man ser när man kommer ut är Big Ben och Parlamentshuset. Jag knôdde mig förbi och gick lite längre bort och fick en bättre överblick och dessutom ett rätt okej foto på mig själv, om jag får säga så. Lite vanliga turistgrejer måste man ju göra när man är i London för första gången.

2016-08-07 13.57.29-1B
Från Westminster tog jag en clipper, dvs en katamaran som går i pendeltrafik på Themsen. Lite omväxling mot bussar och tunnelbana, och så var det ju synd att inte passa på när det nu var så himla fint väder. En knapp timme senare klev jag iland i Greewich. Där tittade jag på Cutty Sark, en av de få klipperfartyg som finns kvar och ett av de mest välbevarade. Just Cutty Sark är speciell eftersom den är byggd på en stomme av järn istället för det klassiska träet. Vidare till Greenwich University och Royal Naval College. En promenad runt de vackra byggnaderna gav ganska många steg på stegräknaren. Området är gigantiskt! Sen gick jag upp till observatoriet, och dit var det såklart uppförsbacke hela vägen, eftersom det ligger högst uppe på en kulle. D’r uppe hade jag tänkt ta en bild när jag stod på datumlinjen; Greenwich Meridian Time, men det kostade pengar att göra det.Visserligen ingick observatoriet och nåt mer i priset, men eftersom jag inte var intresserad av det andra just då, så fick även fotografering av datumlinjen vänta till nästa besök.

Tropics_Global_College_Cutty_sark_June_2014_AJ

7846715_orig

Tillbaka nerför kullen och in på en pub där jag fick ett skrovmål för en hundring; mash and pie (potatismos och paj) och en öl – en engelsk klassiker! Åter mot tunnelbanan och en lååång tur tillbaka in till stan och vandrarhemmet.
Upptäckte att batteriet i kameran sjöng på sista versen, och eftersom jag inte fick med mig någon laddare (lånad kamera, ägaren tyckte att det borde räcka med fullt laddat batteri i tre dagar) så insåg jag att jag fick börja vara lite restriktiv med vad jag fotade. Lade mobilen på laddning och tog en snabbdusch, och medan jag plockade i ordning mina saker började jag prata med en tjej från USA. Vi pratade och diskuterade i säkert en dryg timme, och sen bestämde vi oss för att gå och äta och fortsätta umgås. Det blev pizza och öl, italienska varianter denna gång, och massa mera prat och skratt. Vi bestämde oss för att tillbringa dagen tillsammans nästa dag.

Så på måndagen efter frukosten for vi in till Towern, som visade sig vara hur dyrt som helst att gå in på, så vi hoppade över det. Vi höll oss utanför murarna, men det fanns mycket att se där också. När vi gått runt hela fästningen gick vi över bron och som ni ser finns det även bildbevis på att jag varit på bron! Något konstigt är det, men jag som i vanliga fall knappt kan gå över en liten spång inte har några (större) problem med att traska på en känd, vacker, historisk bro.

20160808_135537B

20160808_142447B

20160808_144402

Från Tower bridge till SoHo, där vi lunchade på The Soho Secret tea Room. Egentligen hade vi tänkt oss te och scones, det klassiska, men efter maten var vi så mätta så vi orkade tyvärr inte. Men stället var hur mysigt som helst, inrett som ett tearoom på 40-talet, och att det var “secret” gjorde att det inte var så många gäster åt gången, så man kunde njuta av lunchen i lugn och ro, utan öronbedövande musik eller stojande människor runt omkring. Jo, musik fanns, men mjuk och behaglig jazz och annan tidstypisk musik.
Sen fick vi bråttom att gå vidare till British Museum, så bråttom att vi efteråt insåg att vi varit precis mellan Trafalgar Square och Piccadilly Circus utan att ens gå till något av dem! På museet hann vi se den egyptiska och den grekisk-romerska delen av samlingarna innan en röst i högtalarna meddelade att museet skulle stänga för dagen. Lite snopna lufsade vi ut igen, vi trodde att de stängde senare.

Men inget att göra åt den saken, så istället traskade vi vidare mot St Paul’s cathedral. Jag hade kollat innan, så jag visste att jag inte skulle komma att betala inträdesavgiften där pga att den var ganska dyr, så det gjorde inget att det var stängt. Ni vet den där känslan när man ser något eller upptäcker något och man blir alldeles hänförd? Den känslan fick vi när vi plötsligt tittade upp och såg katedralen framför oss. När vi hade gått runt och tittat på den en stund gick vi in i köpcentret bredvid och tog hissen upp till deras takterrass. Där beundrade vi utsikten över London innan vi åkte ner igen och gick till Jamie Olivers nya restaurang; Barbecoa. Vi var fortfarande mätta efter lunchen, så det blev bara “5 O’clock cocktails”, en margarita sitter inte helt fel efter en lång dags promenerande!

13707080_1200000896697805_1733947907_n

13628311_889457637826337_717394267_n

CparmFzWYAE1gUt

St.-Pauls-Cathedral

 

 

Måndagen avslutades med dusch och packning, för tidig tisdagsmorgon var det dags att åka tillbaka hem till Götet! jag kom hem med mer pengar över än beräknat, men när jag tänker efter så gick jag ju heller inte in på någon av de stora attraktionerna som kostade multum. Faktiskt inte så mycket pga priset utan pga att det var så fruktansvärt mycket folk att jag förmodligen inte hade sett hälften ens. Men jag kommer att åka tillbaka, snart! Fast inte när det är sommar och turistinvasion…

 

Nästan smärtfritt

Igår var jag på urologmottagningen igen. Den här gången för att ta bort avlastningskatetern som låg i min urinledare. Det blå som ni ser på bilden är en sån.

65

Det började med att jag var på röntgen i fredags. Fast egentligen skulle jag varit där i torsdags redan, men den mänskliga faktorn hade varit lite slarvig eller ouppmärksam, inte vet jag vilket, men de hade bokat in mig 8.45, medan det stod 9.45 på min kallelse. Kallelsen är ett förtryckt papper där de skriver in datum och tid för hand, så någon hade väl bråttom, kanske. Efter att jag väntat i en halvtimme frågade jag om det skulle dröja länge till(för jag hade fått gå ifrån jobbet för detta), och det var då det upptäcktes. Inte när jag anmälde mig i receptionen och hon letade fram mig i datorn, vilket jag också tycker var konstigt. I alla fall fick jag en ny tid dagen efter kl 8.30 och gick tillbaka upp till jobbet.

I fredags eftermiddag ringde min läkare från urologen och sa att han sett röntgenbilderna. Stenarna var borta och slangen låg som den skulle, men njuren såg lite förstorad ut, och det trodde han berodde på att det inte rann ut från den som det skulle, troligen pga att slangen nog blivit igenproppad av njurstensgrus. Så han ville ta bort den snarast, och vi bestämde att jag skulle komma till urologimottagningen på måndagen kl 10.

När jag kom dit var jag jättenervös för att det skulle göra ont. Jag fick ta av mig mina kläder och ta på en patientskjorta och lägga mig på en gynbrits. Sen blev jag tvättad och fick bedövningsgel upp i urinröret. Inkom läkaren och så pratade vi någon minut innan han satte igång. När han satte in cystoskopet (ett instrument för att se in i urinröret och blåsan, se bild nedanför texten) gjorde det djävulskt ont, och jag lyfte nog 10 cm från britsen! Jag tjoade till och sa att nu fick han minsann vänta tills jag landat rumpan igen och kunde andas ordentligt, och det gjorde han så snällt.Egentligen var det inte att han satt in det som gjorde ont, utan han kom nog åt att trycka det mot slangen i blåsan. Sen lade sig smärtan och jag kunde till och med se hur slangen låg i urinröret och blåsan via en skärm bredvid mig (i 40 gånger färstpring!). Så tog han en tång (vi snackar mycket små instrument här!) och tog tag i slangen – man såg hur kalken som lagt sig som ett lager runt slangen krasades sönder – och så fick jag dra ett djupt andetag och tjoff! – så var den ute! Därefter spolade han blåsan med sterilt vatten och så var det över.

cystoskop1

En instruktion om att dricka mycket vatten, information om att jag skulle få ny röntgen om 4-8 veckor och en styck antibiotikatablett senare kunde jag klä på mig och åka därifrån. När jag gick på toa efteråt upplevde jag ett av de mest bisarra ögonblick i mitt liv, nämligen att det jag kissade var kallt!

På med kläderna och ut, klockan visade att jag varit där i en halvtimme! Snabba ryck, alltså! Och nu kom det bästa av allt – att det inte gjorde ont eller skavde eller tryckte någonstans i trakten kring urinblåsan så fort jag rörde mig! Så himla skönt att äntligen slippa skavet! Nu tänker jag börja träna igen, för de där kilona jag lyckades få bort i våras de kom ju snabbt tillbaka när jag inte kunde eller fick träna.

 

Sjukstuga no more!

Äntligen är både sten och pyelostomiketeter borta!

Jag fick först en tid för operation den 17:e Juni, men så kom det ett brev där de beklagade att de hade fått flytta fram operationsdatumet till den 29:e Juni istället. Den 7:e Juni var jag på urologmottagningen för bedömning, provtagning och inskrivning inför operation, och då passade jag på att be om ett nytt läkarintyg, eftersom jag från början bara var sjukskriven till den 21:a Juni.

Dagen efter var jag på vårdcentralen för omläggning av katetern och sedan åkte jag till jobbet för att lämna mitt nya läkarintyg. Anita berättade att hon pratat med koordinatorn som förstod mycket väl, men inte kunde göra så hemskt mycket ändå. men när jag kom hem på eftermiddagen ringde samma koordinator från Sahlgrenska och sa att de hade fått ett återbud nästa dag, så om jag ville ha den tiden?! Jaaaaa!!!!!

På operationsdagen visade det sig att jag hade ännu mera tur, för patienten som skulle opererats som nummer två kom aldrig, så istället tog de in mig tidigare. Efter operation och uppvak och lite prat med doktor fick jag åka hem igen, fortfarande med kateter men nu utan påse. Men jag har en avlastningskateter i ena urinledaren som ska hindra gruset från njuren att proppa igen urinledaren. den ska tas bort den 18:e Juli.

På måndag 13 Juni åkte jag tillbaka till urologen där de drog katetern och gav mig lite mer antibiotika (tydligen var det några elaka baciller kvar i urinen jag lämnade på inskrivningsdagen) och sa att jag kunde börja jobba igen veckan efter. ha! Jag åkte hem, friskskrev mig på Försäkringskassans hemsida och ringde sen till jobbet och meddelade att jag skulle komma nästa schemalagda arbetsdag!

Och det är imorgon, så nu måste jag fixa en matlåda innan jag går och lägger mig!